Arv och testamente

Arvsordningen
  Första arvsklassen (barn till den avlidne)
  Andra arvsklassen (föräldrar och syskon)
  Tredje arvsklassen (mor- och farföräldrar m. fl).
Allmänt om arv
Arvslott
Laglott
Förskott på arv
Arvskifte
Mer om bouppteckning
Övrigt; värdering, auktion
Testamente
Vilka bör skriva ett testamente?
Vad ett testamente kan innehålla
Allmänt om testamente
Jämkning och klander av ett testamente

Arvsordningen

Ett arv utgörs av de tillgångar som en avliden lämnar efter sig och som inte omfattas av (omnämns i) ett testamente. Lagen (Ärvdabalkens andra kapitel) delar in arvtagarna i tre klasser.

Första arvsklassen (barn till den avlidne)

I den första arvsklassen ingår den avlidnes bröstarvingar, dvs. dennes barn och deras avkomlingar (barnbarn osv). Om något barn skulle ha dött ärver alltså det barnets barn istället. Adopterade barn har samma rätt till arv som biologiska barn. Alla barn ärver lika. Fosterbarn och styvbarn saknar arvsrätt, för att de ska kunna ta del av kvarlåtenskapen krävs att den avlidne skrivit testamente.

Det finns ett viktigt undantag från bröstarvingars rätt att få ut sitt arv direkt efter den avlidne förälderns bortgång. Detta gäller när den avlidne varit gift. För att skydda den efterlevande maken ärver han/hon hela den avlidnes kvarlåtenskap med fri förfoganderätt. Efterlevande makes rätt går således före bröstarvingarnas arvsrätt, som skjuts upp tills även den andre föräldern avlidit. Den fria förfoganderätten innebär att den efterlevande maken fritt kan använda den avlidnes kvarlåtenskap. Det är alltså tänkbart att den efterlevande förbrukar eller skänker bort dessa tillgångar. Däremot har den efterlevande maken inte rätt att testamentera bort kvarlåtenskapen. Icke-gemensamma barn, s.k. särkullbarn, har en starkare rätt än andra bröstarvingar. Särkullbarn har nämligen alltid rätt att få ut sin laglott direkt när föräldern avlidit. Särkullbarn kan dock välja att avstå sitt arv tills vidare så att den efterlevande maken kan sitta i orubbat bo.

Till skillnad från vad som gäller för makar saknar sambor arvsrätt.

Andra arvsklassen (föräldrar och syskon)

Arvingarna i den andra arvsklassen har bara rätt till arv om det inte finns några bröstarvingar. En förutsättning är alltså att den avlidne inte hade några barn eller barnbarn osv. Det är då den avlidnes föräldrar som ärver, hälften var. Om någon av föräldrarna avlidit ärver den avlidnes syskon och halvsyskon den del som annars skulle ha tillfallit föräldern. Är ett syskon avlidet ärver dennes bröstarvingar arvslotten.

Tredje arvsklassen (mor- och farföräldrar m. fl).

Den tredje arvsklassen består av mor- och farföräldrar samt deras barn, dvs. den avlidnes farbröder, fastrar, morbröder och mostrar. En förutsättning för att dessa släktingar ska ha rätt att ärva är att det inte finns några arvingar i den första eller andra arvsklassen. Mor- och farföräldrar ärver en fjärdedel vardera. Om någon av dessa har avlidit får dennes barn, barnbarn osv. ärva denna del. Kusiner har inte någon rätt att ärva.

Om en avliden inte har några arvingar i någon av de tre arvsklasserna och heller inte skrivit något testamente går arvet till den Allmänna arvsfonden.

Allmänt om arv

Om den avlidne var gift görs en bodelning. Den efterlevande maken får sin del av giftorättsgodset med vanlig äganderätt och den andra delen tillfaller i regel också den efterlevande maken med fri förfoganderätt. Att äga något med fri förfoganderätt innebär att man inte får testamentera bort den aktuella egendomen men att man i övrigt i princip är fri att göra vad man vill med det man ärvt.

Makar som bara har gemensamma barn "sitter kvar i orubbat bo" eftersom de gemensamma barnen får vänta med sitt arv tills dess att den andre föräldern avlider.

Har makarna inga gemensamma barn men den avlidne maken efterlämnar särkullbarn, dvs. barn från ett tidigare förhållande eller äktenskap, så har särkullbarnen rätt att få ut sitt arv direkt och deras rätt till arv går före den efterlevande maken/makans rätt. Om testamente finns till den efterlevande makens/makans fördel har särkullbarnen alltid rätt att få ut sin laglott, dvs. hälften av arvslotten. De kan också avsäga sig sin rätt att ta ut arvet till förmån för styvföräldern och får då ut sin del av arvet när styvföräldern avlider.

Den efterlevande maken har dock ett minimiskydd igenom den s.k. prisbasbeloppsregeln. Prisbasbeloppsregeln skyddar den efterlevande maken från att ställas på bar backe på grund av att den avlidne testamenterat bort sin egendom eller att särkullbarn gör anspråk på sin laglott. Denna regel ger den efterlevande maken rätt att få giftorättsgods till ett värde av fyra prisbasbelopp innan resterande kvarlåtenskap fördelas bland arvingarna. Prisbasbeloppsregeln går före särkullbarns rätt att få ut sin laglott. Prisbasbeloppet uppgår år 2009 till 42 800 kr.

Om den avlidne var sambo gäller andra regler än för gifta. Efterlevande sambo har ingen legal arvsrätt efter den avlidne. Sambon kan endast begära bodelning av gemensam bostad och bohag som förvärvats för gemensamt bruk och därmed få rätt till hälften av detta. Ett testamente till en sambos fördel hindrar inte en bröstarvinge från att få ut sin laglott. Detsamma gäller även om det är fråga om sambornas gemensamma barn. Den s.k. lilla prisbasbeloppsregeln ger den efterlevande sambon rätt att vid bodelningen få ut tillgångar till, i mån de räcker, ett värde av två gånger det vid tiden aktuella prisbasbeloppet.

Arvslott

Arvslotten är den andel av kvarlåtenskapen som tillkommer en arvinge. Storleken på andelen är beroende av hur arvlåtaren och arvingen är släkt. Fyra barn som ärver lika efter sina föräldrar har alltså varsin arvslott om 25 procent. Arvslotten kan inskränkas genom ett testamente som helt eller delvis sätter arvsordningen ur spel. Bröstarvingar har dock en ovillkorlig rätt att få ut sin laglott. Laglotten är lika med hälften av arvslotten (de fyra barnens laglott i exemplet ovan är således 12,5 procent vardera).

Laglott

Laglotten är den andel av kvarlåtenskapen som tillkommer bröstarvingarna. Laglotten utgörs av halva arvslotten. Laglotten får i princip inte inskränkas av arvlåtaren. Den som har bröstarvingar kan alltså bara testamentera bort halva sin kvarlåtenskap. En efterlevande makes arvsrätt går dock före andra arvingars rätt att ta arv, även bröstarvingarnas, vars arvsrätt skjuts upp tills även den efterlevande maken har avlidit. Ett undantag från makes förtur till arv görs för särkullbarn. Dessa har rätt att få sitt arv redan vid arvlåtarens död. Man kan alltså inte testamentera bort särkullbarnets rätt att få ut sin laglott direkt. Särkullbarnet kan dock välja att avstå från sitt arv till förmån för den efterlevande maken, och istället få sitt arv då den efterlevande maken dör.

Förskott på arv

Reglerna om förskott syftar till rättvisa mellan arvingar. Om t.ex. ett syskon, under arvlåtarens livstid, har fått egendom eller medel i större utsträckning än sina syskon möjliggör reglerna om arvsförskott att detta beaktas vid kvarlåtenskapens fördelning.

Enligt huvudregeln gäller att då arvlåtaren i sin livstid gett en gåva till en bröstarvinge, denna ska avräknas som förskott på arv på bröstarvingens arvslott, om inget annat föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Omvänt gäller att om mottagaren är en annan arvinge (då bröstarvingar ej finns), ska avräkning ske endast om detta har föreskrivits eller på grund av omständigheterna måste antas ha varit avsett. Detta framgår av 6 kap.1 § 1 st. ÄB. För att förskottsreglerna ska bli tillämpliga, förutsätts att mottagaren vid tiden för gåvan är omedelbar arvinge till givaren. Ett barnbarn räknas inte som omedelbar arvinge om givarens barn (barnbarnets far eller mor) fortfarande var vid liv vid gåvotillfället (hade barnet däremot avlidit innan gåvotillfället ska barnbarnet räknas som omedelbar arvinge). Däremot är barnet en omedelbar arvinge till givaren.

Huvudregeln när det gäller bröstarvingar är alltså att gåvor utgör förskott på arv. Om arvlåtarens avsikt inte har varit att ge ett förskott på arv är gåvorna inte sådant förskott. Det föreligger dock en presumtion om att gåvorna är förskott på arv, vilket innebär att den som fått gåvorna måste bevisa att detta inte varit arvlåtarens avsikt.

En annan viktig regel finns i 6 kap. 2 §, ärvdabalken. Där sägs att avräkning inte ska göras för "sedvanliga skänker vilkas värde ej står i missförhållande till givarens villkor". Detta innebär i princip att mindre gåvor som inte kan anses som oskäliga i jämförelse med arvlåtarens övriga ekonomiska förhållanden inte skall ses som förskott på arv.

Observera att det rör sig om en avräkning, inte en återbäring av förskottet. Inte ens om förskottet varit större än arvslotten blir det fråga om återbäring. Arvingen får behålla vad han eller hon fått för mycket i förskott, vilket betyder att en viss förlust då tyvärr drabbar övriga syskon som medarvingar.

Arvskifte

Arvskiftet är själva fördelningen av en avliden persons kvarlåtenskap mellan arvingar och testamentstagare. Till att börja med skall en bouppteckning göras av den avlidnes bo. Detta skall ske senast tre månader efter dödsfallet. Bouppteckningen är en förteckning över den avlidnes tillgångar och skulder samt över vilka som är dödsbodelägare. Denna skall upprättas av två utomstående som intygar att boet har värderats på rätt sätt. De skall vara kunniga och trovärdiga och får inte vara dödsbodelägare eller efterarvingar. Dödsboets tillgångar och skulder skall i bouppteckningen värderas utifrån det marknadsvärde de hade på dagen för dödsfallet. Handlingen skall sedan undertecknas och inges till skatteverket inom en månad från att den upprättats, jämte en bestyrkt kopia. Blanketter för bouppteckning och ytterligare information finns på www.skatteverket.se. För att läsa mer om bouppteckning, se längre ned.

När bouppteckningen är genomförd skall arvskifte upprättas. Arvskiftet är själva fördelningen av kvarlåtenskapen. Arvskiftet kan göras efter egen överenskommelse och är en privat handling som upprättas av dödsbodelägarna själva om de är överens. Arvskiftet behöver inte registreras men är viktig som skriftlig handling då den är nödvändig för att tillgångarna skall föras över till arvingarna och dödsboet upphöra. Arvskifteshandlingen är alltså ett bevis om äganderätten till den ärvda egendomen.

Uppkommer oenighet om skiftet kan en skiftesman utses. Ansökan om skiftesman görs vid tingsrätten på den ort där den avlidne bodde när han/hon gick bort. Ansökan kan göras av någon av dödsbodelägarna. Till ansökan skall bifogas kopia av bouppteckningen.

Skiftesmannen ska i första hand försöka ena delägarna och få till stånd en frivillig överenskommelse. Lyckas inte detta verkställer skiftesmannen tvångsskifte. Över skiftet upprättas en skriftlig handling som undertecknas av skiftesmannen samt snarast möjligt delges dödsbodelägarna. Godkänner delägarna skiftet blir det omedelbart gällande. Vill delägare klandra (klaga på) skiftet skall talan väckas mot övriga delägare inom fyra veckor från delgivningen. Tingsrätten prövar då skiftet och kan eventuellt skifta på annat sätt. Skiftesmannen har rätt att erhålla skäligt arvode och ersättning för sina kostnader. Ersättningen betalas av dödsboet.

Mer om bouppteckning

En bouppteckning innebär två saker. Dels är det en genomgång av den avlidnes tillgångar och skulder, dels är det den handling som upprättas vid genomgången. Den som har hand om dödsboets tillgångar ska utse två opartiska personer, "gode män", vilka sedan skall hålla bouppteckningsförrättningen. En delägare i dödsboet kan inte vara förrättningsman. Till förrättningen skall samtliga delägare i dödsboet kallas. Normalt förrättas bouppteckning senast tre månader efter dödsfallet. Bouppteckningen skall därefter inges till Skatteverket. Vid mer omfattande eller invecklade förrättningar kan det vara klokt att förordna en jurist att förrätta bouppteckningen. Detta är dock inte något krav.

Normalt är det den som har hand om den avlidnes egendom (som t ex har nyckel till bostaden) eller som annars bäst känner till boet som också blir bouppgivare och som alltså ska lämna alla uppgifter som går att få om den avlidnes tillgångar och skulder. Marknadsvärdet på tillgångarna vid dagen för dödsfallet ger ledning för värderingen. En bouppgivare måste enligt Skatteverket inte närvara personligen under förrättningen utan kan fullgöra sina skyldigheter genom att närvara via videokonferens, högtalartelefon/telefonkonferens eller webbkamera. Vid dessa tillfällen kan bouppgivaren innan förrättningen skicka sitt underlag till förrättningsmännen för att de personligt närvarande ska ha tillgång till samma information.

Vad som gäller om bouppteckningen inte gått till så som ovan beskrivits stadgas i ÄB 20 kap 9 § 3 st. Där anges att registrering av bouppteckning inte får ske om det framgår att bouppteckning inte gått till så som ÄB 20 kap stadgar.

Det kan nämnas att bouppteckning i vissa fall inte behöver ske. Detta gäller om den avlidne har mycket små tillgångar, då kan det i stället göras en så kallad dödsboanmälan. En sådan skall göras av socialnämnden till Skatteverket (se ÄB 20 kap 8 a §). Även i dessa fall kan bouppteckning, om dödsbodelägare begär det, förrättas.

På Skatteverkets hemsida (www.skatteverket.se) finns en broschyr att ladda ner som innehåller information om regler för bouppteckning.

Övrigt; värdering, auktion

En dödsbodelägare kan ansöka hos tingsrätten om att en offentlig auktion skall hållas. Dock måste alla dödsbodelägare vara överens om att auktion skall hållas. Om t.ex. en fastighet bjuds ut till försäljning på offentlig auktion, är det ingenting som hindrar att de andra delägarna köper in den. Säljs fastigheten, är det den erhållna köpeskillingen minus kostnaderna för försäljningen som fördelas mellan delägarna.

Marknadsvärdet på tillgångarna ger som regel ledning för värderingen av kvarlåtenskapen.

Angående värderingen av fastigheter så saknas lagreglering. Lagrådet har konstaterat att det kan vara lämpligt att Skatteverket lämnar vägledning i fråga om värdering av tillgångar i avvaktan på en mer permanent reglering i ärvdabalken. Skatteverkets utgångspunkt är att marknadsvärdet, eller det verkliga värdet, generellt bör användas vid värdering av tillgångar och skulder.

Ingivare av bouppteckningar har länge arbetat med värden som grundar sig på uppgifter som finns lätt tillgängliga, som t.ex. uppgift om en fastighets taxeringsvärde och förmögenhetsvärdet på en bostadsrätt. Dödsbodelägare och andra intressenter är medvetna om att dessa värden kan avvika stort från marknadsvärdet på egendomen. I avvaktan på en mer permanent reglering kan som vägledning sägas att fast egendom bör upptas i bouppteckningen till det taxeringsvärde som gällde året före dödsfallsåret.

Testamente

Ett testamente är en handling som talar om vad som ska ske med ägodelar och tillgångar (kvarlåtenskapen) när den som skrivit testamentet (testator) har avlidit. Ett testamente kan både komplettera och ersätta arvsreglerna i lagen.

Om man inte vill att Ärvdabalkens regler ska gälla vid fördelningen av kvarlåtenskapen måste man skriva ett testamente. Däremot får testamentet inte inskränka bröstarvingars rätt.

Vilka bör skriva ett testamente?

För den som är sambo är det viktigt att skriva ett inbördes testamente eftersom sambor inte ärver varandra. De som ingått äktenskap har inte samma behov av detta då den efterlevande maken ärver före parets gemensamma barn.

Om ett gift par har särkullbarn (dvs. icke-gemensamma barn) kan det vara klokt att skriva ett testamente för att försäkra sig om att den efterlevande får en så god ekonomisk ställning som möjligt. Särkullbarn har nämligen rätt att få ut sitt arv direkt framför efterlevande make. Genom ett inbördes testamente kan man inskränka särkullbarnens arvsrätt till hälften, dvs. till deras laglott. Detta underlättar för den efterlevande som annars kanske måste sälja bostaden för att kunna lösa ut särkullbarnet.

Om makar har gemensamma barn kan man skriva ett testamente så att barnen kan få ut sitt arv redan när den första föräldern avlider om man så önskar. Annars är det den efterlevande maken som ärver barnens arvslotter.

Som ensamstående utan legala arvingar kan man skriva ett testamente för att förhindra att egendomen tillfaller Allmänna Arvsfonden.

Man kan ha speciella önskemål om fördelningen av kvarlåtenskapen, t.ex. att ett av barnen ska ha viss egendom eller mer än syskonen. Man kan också utesluta någon som man inte vill ska få ärva (gäller dock inte bröstarvinge).

Man kan bestämma att det någon får i arv eller på grund av testamente ska vara testamentstagarens enskilda egendom.

Den som vill att en släkting, vän eller organisation ska ha en viss penningsumma eller andel av kvarlåtenskapen kan förordna om detta i testamentet.

Om någon ärver en viss sak genom ett testamente så kallas personen legatarie och han ärver ett s.k. legat. Om någon tillerkänns en viss andel genom testamentet, t.ex. en fjärdedel av kvarlåtenskapen så kallas denna person för universell testamentstagare.

Vad ett testamente kan innehålla

Det absolut vanligaste som regleras i ett testamente är naturligtvis vem som ska ha vad. Det är mycket viktigt att formulera sig noga och att tänka på konsekvenserna. Många tvister uppkommer på grund av otydliga testamenten. Att anlita en advokat eller jurist kan vara ett bra sätt att försäkra sig mot att tvister om testamentets innebörd uppstår.

Det är viktigt att komma ihåg att ett testamente inte får inskränka bröstarvingars (barnens) rätt till sin laglott. Ett testamente där hela kvarlåtenskapen testamenteras till t.ex. Röda Korset är alltså ogiltigt om det finns barn till den avlidne.

Något som är vanligt är att föräldrar låter sina barn ärva tillgångar som enskild egendom. Det ska skrivas in i ett testamente. Detta betyder att ett barn inte behöver dela sitt arv med en eventuell make om det skulle bli skilsmässa i barnets äktenskap. Man kan också ge barnet rätt att i framtiden själv återinföra giftorätt.

Man kan också reglera vad som ska hända när den som har ärvt i sin tur dör - vem som då får ett så kallat efterarv.

Ett testamente kan även bestämma att en nyttjanderätt ska tillfalla någon och ägandet någon annan. Det är inte ovanligt att man till exempel bestämmer att ens barn ska få ägandet till en fastighet men att den efterlevande maken/makan får bo där under sin livstid. Ett sådant villkor gäller så länge barnen också får sin laglott.

Allmänt om testamente

För att ett ordinärt testamente skall vara giltigt finns det enligt Ärvdabalken (ÄB) 10:1 vissa formkrav. Testamentet skall vara:
1. skriftligt,
2. undertecknat av testatorn och
3. bevittnat av två personer som samtidigt är närvarande när testator skriver under sitt testamente. Vittnena ska sedan skriva under med sina namn och vara medvetna om att det är ett testamente de bevittnar (inte nödvändigtvis vad testamentet har för lydelse).
Nära släktingar - föräldrar, barn eller deras makar, testators make eller syskon - kan inte vara vittnen. Inte heller den som får ett arv enligt testamentet eller den personens make eller nära släktingar får vara vittnen.

I 13 kap. 1 § ÄB anges att testamentet inte är gällande om det inte är upprättat i enlighet med vad lagen föreskriver, dvs. om förutsättningarna i 10 kap. 1 § ÄB inte är uppfyllda.

I 14 kap. 5 § ÄB anges att om en arvinge vill göra gällande att testamentet inte är giltigt, ska han väcka talan hos tingsrätten inom sex månader efter det att han fick del av testamentet. När det gått sex månader efter att arvingen fått del av testamentet går det inte längre att väcka talan.

Vill man återkalla ett testamente kan man förstöra det eller ersätta det genom att teckna ett nytt testamente. Det är det senaste testamentet som gäller om det finns flera. Det är att rekommendera att testamentet förvaras på en säker plats, t.ex. i ett bankfack eller hos en advokat.

Ett nödtestamente kan upprättas om en person inte kan upprätta ett ordinärt testamente på grund av sjukdom eller annat nödfall. Det finns två former av nödtestamenten.

Den ena formen av nödtestamente är att muntligt förordna sin yttersta vilja inför två ojäviga (opartiska) vittnen och den andra formen är ett egenhändigt skrivet och undertecknat förordnande utan närvarande vittnen, ett så kallat holografiskt testamente.
Om en testator under tre månader efter upprättandet av ett nödtestamente har varit i stånd att skriva ett ordinarie testamente, så gäller inte nödtestamentet längre.

Jämkning och klander av ett testamente

Om testator genom testamente kränkt en bröstarvinges rätt till sin laglott måste bröstarvingen begära jämkning av testamentet för att få ut sin laglott. Reglerna kring detta finns i 7 kap. ärvdabalken. Begärs inte jämkning blir testamentet gällande, trots att det inkräktar på laglotten. Bröstarvinge, som inte inom sex månader efter det han erhöll del av testamentet påkallar jämkning genom att göra testamentstagaren uppmärksam på sitt anspråk eller genom att väcka talan mot honom, har alltså förlorat sin rätt.
Samma gäller om någon annan än bröstarvinge anser att testamentet av någon anledning inte är giltigt. Vill man göra gällande att ett testamente är ogiltigt måste man väcka klandertalan senast sex månader efter det att testamentet delgavs