Arbetsmarknadens uppbyggnad
Arbetsmarknadens uppbyggnad
Lagar och kollektivavtal
Arbetsgivarorganisationer
Fackliga organisationer
EU och arbetsmarkanden
Lagar och kollektivavtal
Det är de arbetsrättsliga lagarna och kollektivavtalen som är grunden på den svenska arbetsmarknaden. Exempel på arbetsrättsliga lagar är Medbestämmandelagen (MBL), Lagen om anställningsskydd (LAS), Semesterlagen (SemL), Arbetstidslagen (ATL) och Arbetsmiljölagen (AML). Ett kollektivavtal är en skriftlig överenskommelse om anställningsvillkor mellan en arbetsgivarorganisation eller en arbetsgivare och en facklig organisation. Kollektivavtal ger kompletteringar och praktiska anpassningar till olika branscher och företag. Eftersom förhållandena är olika i branscher och företag finns det många olika kollektivavtal.Ovanstående beskrivning kallas “den svenska modellen” och innebär att fackföreningarna och arbetsgivarnas organisationer – alltså arbetsmarknadens parter – gemensamt förhandlar fram villkoren på arbetsmarknaden genom att teckna kollektivavtal som kompletterar lagarna.
Arbetsgivarorganisationer
En arbetsgivare är den part som anställer människor eller "ger arbete". En arbetsgivare kan vara ett företag, en myndighet eller en organisation.
Arbetsgivarorganisationer är sammanslutningar där flera arbetsgivare har gått samman för att verka för en gemensam sak. Ofta samlas då arbetsgivare som har ett visst intresse, tillhör en viss branch och liknande. De brukar delas in i offentliga och privata organisationer. Av dessa är vissa olika intresseföreningar eller branschföreningar.
Exempel på offentliga arbetsgivarorganisationer är Arbetsgivarverket (arbetsgivarorganisation för statliga myndigheter och affärsverk) och Svenska Kommunförbundet (intresse- och arbetsgivarorganisation för Sveriges kommuner).
På motsvarande sätt finns också privata arbetsgivarorganisationer som t.ex. Svenskt Näringsliv.
Fackliga organisationer
När arbetstagare organiserar sig brukar det ske inom ett fackförbund. Via fackförbundet kan man bl.a. få juridisk hjälp vid tvister med arbetsgivaren.
Det finns ett antal olika fackliga centralorganisationer där flera fackförbund har gått samman för att verka för en gemensam sak. LO (Landsorganisationen) där bl.a. Handelsanställdasförbund och Hotell- och restaurangfacket ingår. SACO (Sveriges Akademikers Centralorganisation ) där t.ex. Civilekonomerna och Lärarnas Riksförbund ingår. TCO (Tjänstemännens CentralOrganisation) som samlar bl.a. Unionen och SKTF (Svenska Kommunaltjänstemannaförbundet). Det finns även fackförbund som står utanför centralorganisationerna som t.ex. Pilotförbundet och Ledarna.
EU och arbetsmarkanden
Som medlem i EU måste Sverige anpassa sin lagstiftning så att den inte strider mot EG-rätten. EU-kommissionen övervakar så att Sverige följer reglerna och kan stämma Sverige i EG-domstolen om Sverige bryter mot EG-rätten.
På områden där det finns en EG-förordning får Sverige inte ha egna regler utan förordningen gäller som svensk lag. Har EU antagit ett direktiv måste Sverige göra om direktivets krav till svensk rätt. Om EU inte antagit specifika regler kan Sverige ta fram egna men dessa får inte strida mot fördragets övergripande krav.
Skillnaderna är stora mellan de arbetsrättsliga systemen i EU:s medlemsländer. EU kan på flera områden besluta om direktiv som anger miniminivåer. Däremot har EU till exempel inte rätt att bestämma om frågor som rör löner, föreningsrätt, strejkrätt och rätten till lock-out.
EU har beslutat om en rad regler på det arbetsrättsliga området. Dessa anger miniminivåer som medlemsländerna ska uppnå. EU har rätt att skapa direktiv när det gäller
- arbetsmiljö
- arbetsvillkor
- social trygghet och socialt skydd för arbetstagare
- information till och samråd med arbetstagare
- tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen, inklusive medbestämmande
- anställningsvillkor för medborgare i land utanför EU som vistas inom EU
- integrering av personer som står utanför arbetsmarknaden
- jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och lika behandling på arbetsplatsen.
